Från ett Åre tömt på turister till ett rusningsfullt pendeltåg. Fjäll med snö på mot en tre minuter lång Hammarbybacke. Kul versus mindre kul.

Vecka i Åre var otroligt bra.  Cykling när den är som bäst.

Tack Mittuniversitetet, England och SCF för att ni ville göra en studie i nedförsåkning.

Åre är fint. Åre är bra. Vi cyklar på fjället, åker roliga nedfarter, äter Cornflakes och Bonnkakor.

———————————————————-

Crossen i Ludvika gick fint. Helgen räddades av mekanikern Gurra som spontant följde med. Han fick återuppliva min cykel innan start. Tack!

Sommar fika hos mormor och morfar i oktober

Cross säsongen är igång. Yeey. Tack Falu CK för dagen tävling.

Damer prestige lyckades locka fem startande. Jag, Karin Aune och Kajsa Snihs hade sällskap tills Kajsa vurpade. Jag han inte undan utan åkte över henne, saktade in för att se så hon reste sig. Tappade kontakten med Karin som åkte starkt och drygade ut sin ledning in i mål. Jag är väl ändå nöjd med loppet, men ser fram emot morgondagen.

Istället för plankor. Lite vitare. Liet kallare.

Du vet att kylskåpet och frysen ekar tom sånär som på några frysta grönsaker. Du vet att ingen har handlat när du kommer hem. Trött och hungrig.

Ändå öppnar du frysen ifall att något ätbart promenerat in i frysen under dagen.

Uppgivenheten byts snabbt ut mot glädje och förvåning när du hittar två paket Hellströms grillkorv.

Vardagslycka.

Mamma och pappa hade med sig diverse ätbara saker när de hälsade på förra helgen. Det mesta hjälpte de själva till att äta upp. Pappa hade dock ”glömmt” tala om att vi fått grillkorv också. Smart drag. Hade vi bjudit på den skulle den tagit slut direkt..

Pappa sprang hela Lidingöloppet i lördags.  Jag hjälpte Enervit att langa vid deras sista kontroll. Dränk i liquid och med ihopklibbade fingrar på väg att serva nästa löpare hör jag någon ropa;

- Angelica! Det här ska du aldrig göra. Tråkigt!

Men pappa sprang i mål och har nog botat Lidingöloppet sjukan för resten av livet. Så lät det åtminstone på kvällen efter.

Å andra sidan skulle han aldrig mer göra en Iron Man efter målgången i Danmark. Dock råkade Säter Iron Man slinka ner ändå..

Erika sprang milen tre minuter fortare än förra året. Vi hade ambitionen att gå ut och dansa på kvällen. Under middagen reducerades planen till bio besök. Väl hemma i soffan var vi rätt nöjda med att se slutet på Mamma Mia och äta glass.

Mamma och jag cyklade en sväng i Lida på söndagen. Jag testade hennes Small cykel hon köpt till bra pris.

Du vet att du är slut i huvudet när;

Din syster skriver ett SMS; Hej, jag kommer på torsdag kväll vid tio.

Du pratar i telefon med henne på torsdag och blir förvånad över att hon sitter på tåget påväg till dig, var det inte fredag morgon klockan 10 hon skrev?

Nu är Erika iallfall här. Jag chockade både henne och mig genom att byta ut bränd frukostgröt mot något liknande hotellfrukost.

Helt opåverkad av Erikas berättelser om sju sorters ost och tusen olika rätter som hennes Folkhögskola serverar varje dag.

Mission; Ta sig in i kastrullskåpet

Mission; lägga sig i sängen

Mission; Tvätta

Vi utnyttjar iallfall alla kvadratmeter..

Jag och Kungens Kurva har aldrig kommit bra överens. Morgonen idag var inget undantag.

Dagen började 05:10 med ett tempolopp Tullinge- Kungenskurva i ösregn och halv storm.  Jag skulle vara på ÖoB klockan sex för att inventera. Räknade med en timmes färdväg. Kom  iväg irriterande tio minuter försent och fick testa min blåa Crescents maxfart.

Efter ett tag tog cykelvägen slut och övergick i en brant stig med rötter, nerför. Blöt, stressad och trött höll jag cykeln i högra handen och med vänstra handen klamrade jag mig fast vid staketet på sidan av stigen medans jag hasade mig ner.

Kommer fram, bara några minuter sen. Till fel ÖoB. Finns tydligen två i Kungens Kurva. Ett i Skärholmen dit jag åkt och ett i själva kurvan. Får spurta tillbaka och börja leta. När något ligger i Kungens Kurva och man själv är i Kungens Kurva betyder inte det att man hittar det man söker. Området är för stort för min ” det löser sig när jag kommer fram” logik.

Hittade rätt till slut. Konstaterade att regnbyxorna sett sina bättre dagar och började räkna konserver och pulversåser.

Vid halv elva var jag klar och cyklade hem i solen som kommit fram och tyckte att livet var rätt bra ändå.

———————————————————–

Del två;

Bockstensturen.

Jag åkte hela loppet och hade kunnat njuta av havsutsikten på slutet om inte Per tvingat mig att ta i till mållinjen.

Vi åkte ner til Varberg i fredags. Efter sju timmar i buss kommer födelsedagsbarnet Ludde på att han skulle bjuda på bullarna han tagit med sig, ett bra avslut på en lång resa.  Fredriks föräldrar hade raggat ihop boende till oss åkare. Jag, Per och Ludde fick bo i deras kompisars gäststuga, mycket snällt att låna ut till oss.

Jag laddade med tre timmars sömn innan loppet och ville helst somna under uppvärmningen. Hoppades att min sega kropp skulle vakna till liv av lite adrenalin. Det funkade. Inte. Samtidigt som masterstarten släppte släppte jag Åsas hjul. Halkade längre och längre bak tills jag ryckte upp mig något och åkte ifatt några grupper.

Vid fyra mil kvar kommer Per ifatt mig efter tre punkteringar. Jag hade precis hittat en klunga med ”lagom” fart. Per tyckte jag skulle ta hans hjul, jag tvingade mig att följa och lyckades. Han drog mig i mål och avståndet till vinnande Åsa blev bara mycket istället för väldigt mycket.

Efteråt fick vi mat och paj som Edins mamma lagat, hon lagade mat till oss under hela helgen, tack så mycket för det!

Jag var fortfarande missnöjd med mitt lopp. Men sen fick jag dricka öl och bada i havet, vem kan vara annat än glad då?

I måndags slutade mitt livs sista sommarlov.  Skolan började och vi fick information om terminen. Första halvan kommer ägnas åt sövande journalisthistoria. Merparten av terminen åt C uppsatsen.  Uppsatsen kommer bli kul, nackdelen är att jag har väldigt svårt för våran handledare. Det går ju inte att tycka om alla människor..

Jag fyllde även år i måndags. Fick fint schampo och  grytlappar med Dalahästar på. Sedan pappa började på Siljan Turism har flera föremål med Dalahästar på dykt upp i lägenheten. ” Du ska inte glömma ditt ursprung där i Stockholm”.

Fick också födelsedags sång av mormor och morfar. Sedan ringde jag Erika och grattade mig själv och fick ett utdrag ur hennes förvirrade Arvika hjärna.

Igår åkte jag och flera från CRT Dm tävling i Tullinge. Föredömligt avstånd till start och mål. Tyvärr körde jag inte föredömligt fort, varför träffa rätt på alla punkter. I helgen är det sista rycket i Varberg, har inte lyckats åkt hela tävlingen någon gång så jag ser fram emot att få åka avslutningen som ska vara fin. ( Kommer troligen hänga på styret och bara se mitt framhjul de sista milen i vanlig ordning, men ändå)

Avslutade dagen igår med glass ( och vin) och började dagen idag med glass. Dock isglass, vaknade halv sex och var törstig. Vid sju fick jag lov att gå upp och åtgärda problemet. Kroppen har nog inte riktigt varvat ner sen gårdagen.

Jag vann igår för andra gången i mitt liv Marathon SM. Senast som junior i Rättvik. Det var även andra gången jag vann Finnmarken, senast i 15 -16. Det var riktig skönt att få vinna ett mästerskap med tanke på de senaste två åren med trötta ben och ork som bara räckt halvvägs.

Efter Cykelvasans fina form gjorde jag en störtdykning och dog av att cykla till bussen. Denna vecka har det kännts bättre men ändå segt. I starten under gårdagens lopp var kroppen seg, men efter första lagningen kom benen igång bättre. Jag åkte ifrån Emmy och passerade ledande Martina som fått punka. Åkte sedan loppet i ledning, längesedan jag gjorde något sådant. Fick kbra draghjälp av en Täby åkare med flera.

Med tre mil kvar var jag rejält trött och fick börja slita hårt. Tvingade mig att tänka att under Marathon Vm var tre mil ingenting, att ha tre mil kvar var ungefär som att gå i mål bakom nästa kurva.

Fick rapport om att Emmy var en minut efter med två mil kvar. Trodde hon var närmast bakom och blev rejält förvånad när Martina gick i mål precis efter mig. Jag tog visserligen i de sista kilometerna, men hade målet varit en kilometer längre fram är det stor risk att Martina helt plötslitgt spurtat om.

Jag är väldigt glad över guldet, extra kul att Lars vann herrarnas lopp. I vanlig ordning  fick vi bra service av CRT. Åke, Bleckurs, Barbro och Håkan langade och servade oss åkare. Och köpte tårta efteråt. Tack till Modin som lånade ut sitt blygsamt inredda hus i Ludvika över natten.

Grattis till mamma som fick brons i D 40.

Fotografer; Jronbike, Per Kumlin, Anna Bleckur

Finns det något bättre än att gå upp på morgonen, kolla bananflugefällan och räkna alla som lurats i under natten? Har lärt mig att burken/decelitermåttet måste fyllas nästan ända upp. Annars tar det väldigt lång tid för flugorna att krypa ner till vinägerblandningen. Bananflugan är seg och kan sitta på kanten flera timmar innan den tillslut pallar sig ner. Upptäckte i morse två flugor som parade sig på kanten. Hällde omedelbart vatten över dem.  Så kul är det inte att döda att jag vill ha en hel farm på 500 äckliga flugor.

Igår var det Cyklotekets kundcykling vid Hammarbybacken. Jag och Kumlin hade hand om sex stycken glada cyklister. Innan dess hade vi kört några backintervaller. Missade tyvärr andra DM serietävlingen i Täby.