Om mig

Namn: Angelica Edvardsson

Född:I augusti -89

Familj: Mamma, pappa  och en yngre syster

Bor: I den stora staden Stockholm

Intressen: träffa vännerna och pojkvännen, slå ihjäl för mycket tid på internet, mala böcker

Motto: Leva bör man, annars dör man.

Då till nu

Från födseln fram till att jag blev gammal nog att börja på gymnasiet har jag varit sationerad i Vikarbyn i föräldrahemmet. Det är rött och har vita knutar, hur orginellt är inte de?  När jag kom in på Mora skidgymnasium flyttade jag upp dit och bodde i ett lägenhets hus fullt med andra skid gymnasie elever. Bli inte förvånade, huset var rött med vita knutar!  De tre åren i Mora är hittils dom  roligaste åren i mitt liv. Visserligen blev det välldigt mycket disk,tvätt och matlagande. Men där emellan hans det med mycket kladd kake bakande, skratt och såklart massa bra träningar.  Tyvärr ersattes ofta våra gemensamma plugg kvällar med en kladdkaka eller promenad till Statoil för att köpa glass..

Efter studenten flyttade jag hem och fick jobb innom hemtjänsten som timvikarie. Det är inte så hemskt som många tror att ta hand om äldre. Ofta bjuder dom på kok kaffe och bullar. Ibland berättar de intressanta saker också.

I juni 2009 fick jag jobb i Huddinge inom hemtjänsten.Varför prova något nytt? Visst, det var kul att flytta till Stockholm och Thomas. Men organisera en fungerande hemtjänst, de kunde dom inte. Iallfall inte där jag jobbade. Hursom överlevde jag sommaren och i höstas började jag på Södertörns Högskola. Jag ska gå tre år på Journalistprogrammet med inriktning Människa och Miljö. Vad det där med människa och miljö innebär är det ingen som riktigt vet. Men lärarna säger att det kommer ge oss jobb i framtiden. Och det låter ju bra.

Hur jag kom på att cykla var så roligt

Man kan säga att jag föddes med längdskidor på.  Våra föräldrar har sedan vi var små tagit med mig och min syster ut i skidspåret om vintrarna. Intresset växte och jag började tävla vid tio års ålder. Jag var rätt kass och kom nästan sist varje gång. Men det verkade inte röra mig eftersom jag fortsatte. På sommaren blev det någon triathlon tävling och lite löpning. Men när jag var tio år blev jag indragen i klubbens cykel träningar och fastnade. Mina första pass cyklade jag på pappas kusiners gamla röda skepsshult med ringklocka och pakethållare.  Efter några träningar fick jag köpa min första MTB. Kraven var höga, den skulle INTE ha varken pakethållare eller ringklocka. Skinande som en sol kom jag ut med en svart Parkpree. Tung som en elefant.

Började tävla och kom ganska sist där med. Men jag tyckte det var roligt att bara få cykla, det resulterade i att jag vid 15 års ålder tog mina första SM medaljer i XC och tempo. Sen har det rullat på med både framgångar och motgångar.

Ända fram tills jag slutade gymnasiet har jag kombinerad skidor på vintern med cykel på sommaren.Sen besätmmde jag mig för att satsa på mountainbike, men ha kvar skidorna som träning på vintern. För det är inte mycket som slår en solig januari dag med fem minus, nypistade spår och blå burk under skidorna. Skulle vara cykel nedför Uvberget, men inte mycket annat.