Ingen utlovad sol, massa god mat, kräftburar, levande kräftor, döda kräftor, stjärnhimmel. En fin fredag

" Väder är bara en mental förestälning. För en lycklig människa skiner solen jämt. Det är bara för att du är deprimerad som du ser regnet och de gråa molnen"

Omvärlden, jag är kontaktbar igen!

Min telefon dog i lördags. Jag fick låna pappas gamla. Glömde laddaren till den och i tisdags dog även den.

Det har varit skönt att vara helt telefon fri. Inte för att det är så överbelastande att ha telefon, den ringer inte ofta direkt. Men själva principen på något vis.

Men igår fick jag hem en röd greenheart telefon jag beställt. Fin telefon, och det är ju rätt kul att kunna sms:a..

———————————————————–

När vi åkte genom Mora på lördag morgon påväg till Sälen fick jag en plötslig längtan efter att gå på gymnasiet igen. Trodde jag hade kommit över skidgymseparationen, men när vi i princip åkte förbi Stentorp ville jag nästan kasta mig av och låtsas att det var två,tre år tidigare.

Trots två koppar kaffe, en halv rulltårta och några ballerina kex är jag fortfarande jättetrött. Senast jag drack kaffe somnade jag inte försen klockan sex på morgonen, så jag hade ju förväntat mig åtminstone en liten kick såhär på eftermiddagen.

Eller så är det för att jag har haft finbesök från Gustafs som jag är så trött. Att underhålla pensionärer kan ta på krafterna. Mormor och morfar kom hit vid elva tiden. De skulle kontrollera så jag inte bodde i något slumkvarter. När vi var ute och gick konstaterade dom att det minnsan finns träd i Stockholm med.

Vi åt mat och helt oväntat firade vi min födelsedag lite i förskott. Jag fick ett våffeljärn och en degskrapa. Nu har de just satt sig på bussen hem. Det var roligt att ni kom och hälsade på! Nästa gång får ni våfflor.

Själv ska jag träna. Lite luft kanske får mig pigg. Men om inte ens kaffe hjälper så är jag tveksam om något botmedel finns.

Rättelse; Vasaloppsveteranen farfar påpekade att det inte var i Hökberg jag bröt, utan i Evertsberg. Rätt ska vara rätt.

Mitt vänsterknä och jag funkar inte så bra ihop just nu. Knät vill helst inte cykla eller springa. Absolut inte cykla fort. Då gnälls det och börjar göra ont.

Efter min totalt onödiga vurpa i Tyskland, då jag drog in i ett dike i full fart, så svullnade knät upp. Men jag kunde ju fortfarande cykla och sen vart det bra.

Till efter racet i Norge förra helgen. Sen dess har det gjort ont så fort jag böjt knät.

Villket är lite jobbigt då man måste böja knät ganska ofta när man cyklar.

Startade i cykelvasan och det gick bra i två mil, sen tyckte knät det var nog. Fick slå av på tempot när vi närmade oss Hökberg och vid sataionen så bröt jag.

Ville verkligen åka i mål. Dels gick det bra, och så var det många som hejade på mig efter banan.

Men men. Det är inte alls tråkigt att träna lungt och helst inte träna. Jättekul.

Idag är det de vänsterhäntas dag. Plus att jag upptäck web cams fotofunktioner. Villken toppendag.

Jag har länge varit stark motståndare. Jag har argumenterat och sagt nej, en espresso maskin har vi inte plats med. Dessutom gör en kaffebryggare kaffe mycket billigare.

Idag hade jag en svag stund och poff så hamnade maskinen på vardagsrumsgolvet..

Titta så fint det blir när man köper en verktygslåda

I lördags var vi i Cykloteket och körde Grenserittet. En kempe fin tevling. Många grusvägar och backar. Jag tyckte faktiskt om grusvägarna, måste vara något med det norska gruset.

Jag blev tvåa i något som motsvarar U 23 klassen och fick massa fina glas.

Utsikt från fästningen där målet var

Starten i fredagens sprint tävling

När det är kö till cykeltvätten..

Jag borde ägna all min lediga tid, eller ialla fall all min träningstid, åt att träna mitt slätdrag.

Istället hamnar jag på ställen som blå linjen och  diverse slalombackar. Så långt ifrån platta asfaltsbitar man kan komma.

Igår körde jag mina intervaller på Högdalstippen. Den är ju så söt och oemotståndlig.. Men inte platt och bra för slätdraget.

Men jag SKA träna platt vägåkning. Sen..

Grattis. Snart är du lika gammal som mig..

Det är jag och blå linjen nu.

Thomas kan gå och lägga sig. Det blåa cykelspåret har allt en kvinna kan begära. Stenhällar, sten och rötter i oändlighet. Vi har spenderat många timmar ihop denna vecka och det känns som att vi efter nyförälskelsen växer ihop som ett äkta par bör göra.

Det har även blivit ett antal vändor upp och ner för Hammarbybacken. Som kompensation för Stockholms platthet.

Igår gjorde jag  något häpnadsväckande. Jag sprang i två timmar. Bara sådär. Fanns det pris för Årets Mest Oväntade Händelse på Idrottsgalan borde jag lätt vinna det priset efter min löptur.

Vaknade dock upp med en enorm stelhet i vänster lår och kunde knappt resa mig ur sängen.  Kul att kroppen är ung och återhämtar sig snabbt..